När jag var 7 år gammal fick jag min första gitarr. Den var ingen vacker syn, sliten som bara den efter min storebrors ihärdiga spelande, men ändå, den var min. Jag bestämde mig direkt att jag skulle bli bäst, med den självsäkerhet bara en 7-åring har.
I min familj har musiken alltid varit central. Jag minns så väl hur mamma brukade snurra igång grammofonen där hemma och lät rummet fyllas med allt från Bruce Springsteen till ABBA, oavsett vad så minns jag det lugn och den glädje som musiken spred där hemma. Pappa var gammal basist, han hade under hela sin ungdom och tidiga vuxna år spelat i bandet som kallades för Grey Horse, det med stor passion. Pappa spelade inte så ofta under min barndom, det var som att han tyckte att han hade blivit för ringrostig. Men när han väl spelade, ojojoj, då lyste ögonen av lycka. Mamma var, och är, en mycket duktig sångerska och jobbade som bakgrundssångerska under tonåren. Mina bröder, Johan och Niklas, delade också detta intresse. Niklas spelade gitarr och Johan var en riktigt höjdare på trummor. I källaren fanns en välutrustad replokal som pappa hade låtit inreda, där spelade mina bröder med kompisar då och då.
Jag kan inte påstå att jag var någon naturbegåvning med den där stackars gitarren ocg jag kan ännu minnas att jag anade en lätt ångest i min pappas ögon när jag efter flera månader av spelande frågade “hur var det man höll fingrarna på C-ackordet nu igen?” Jag var inte snabblärt, men helt plötsligt hände det! Vid 10 års ålder startade jag, tillsammans med mina bröder och deras kompisar ett helt eget band. Vi kallade oss för The Roasters (av oklar anledning) och var så stolta att vi nästan sprack! Vid 15 års ålder hade bandet blivit riktigt väl sammansvetsat och vi började spela på klubbar och fester i närheten. The Roasters splittrades några år senare när vi medlemmar tog olika riktningar i livet men minnena finns kvar.
Idag är jag 29 år gammal och passionen är fortfarande här, minst lika stark som när jag som 7-åring envist slog på strängarna. Mother of God är mitt stora intresse, min glöd i livet och jag är så glad att jag har möjlighet att spela än i dag.
– Martin Liv
